Det här kan säkert många tycka är en jäkla rubrik men handlar det om våra liv så kan det faktiskt stämma med hur det kan se ut för oss om vi inte ser upp och gör någonting åt det.
Så här såg det ut för mig också den sista tiden jag jobbade på ett företag här i Trelleborg. Mycket berodde på att jag inte trivdes på arbetsplatsen eftersom det förekom så mycket olika konstigheter där. Det anställdes en verksamhetschef som inte hade så mycket "hum" om hur ett företag skulle skötas, speciellt inte hur ett "arbetsintregerat socialt företag" ska fungera och hur det ska skötas. Den här personen lyckades också fixa in en kompis som skulle marknadsföra det här företaget. Jag såg tidigt att det här inte skulle fungera och försökte på olika sätt påpela detta. Det här resulterade i att en del av dom andra anställda som var riktigt rädda om sina jobb vände sig mot mig och började mer eller mindre jävlas med mig på olika sätt. Dom här "nissarna" var också riktiga rövslickare och hade så långa tungor att det resulterade i franska tungkyssar bakifrån på den kvinliga verksamhetschefen, så långa var tungorna.
Jag mådde allt sämre på grund av detta och den enda utvägen jag såg var att säga upp mig från den arbetsplatsen. Det blev i samband med att vi inte fick ut våra löner i tid för att det inte fanns pengar i kassan. Just det som jag hade varnat för flera gånger utan att någon lyssnade på mig. Så den 21 sptember förra året blev jag arbetslös. Jag fick till och med gå till facket och begära hjälp med att få ut min lön. Jag gick också ut i tidningen och berättade om "missförhållanden på arbetsplatsen".
Vi ska ju kunna vakna på morgonen och känna glädje inför en ny arbetsdag, få träffa härliga arbetskamrater, känna att vi är en tillgång och resurs för företaget, få möjlighet att synas och få tillföra olika saker till vår arbetsplats. För mår vi inte bra på arbetsplatsen så mår vi inte bra hemma heller så är det.
Tyvärr så har jag inte hittat något nytt jobb ännu men jag mår betydligt bättre nu som arbetslös än som när jag jobbade på min sista arbetsplats. Nu har jag haft tid med att jobba upp själkänslan igen igen och har kommit på små dagliga knep för att hålla den på en någorlunda hög nivå. För vi måste underhålla själkänslan hela tiden eftersom den är en färskvara, har jag slappat och slarvat lite med detta så märkrer jag fort av det och det är bara att jobba igång sig själv igen.
Så här såg det ut för mig också den sista tiden jag jobbade på ett företag här i Trelleborg. Mycket berodde på att jag inte trivdes på arbetsplatsen eftersom det förekom så mycket olika konstigheter där. Det anställdes en verksamhetschef som inte hade så mycket "hum" om hur ett företag skulle skötas, speciellt inte hur ett "arbetsintregerat socialt företag" ska fungera och hur det ska skötas. Den här personen lyckades också fixa in en kompis som skulle marknadsföra det här företaget. Jag såg tidigt att det här inte skulle fungera och försökte på olika sätt påpela detta. Det här resulterade i att en del av dom andra anställda som var riktigt rädda om sina jobb vände sig mot mig och började mer eller mindre jävlas med mig på olika sätt. Dom här "nissarna" var också riktiga rövslickare och hade så långa tungor att det resulterade i franska tungkyssar bakifrån på den kvinliga verksamhetschefen, så långa var tungorna.
Jag mådde allt sämre på grund av detta och den enda utvägen jag såg var att säga upp mig från den arbetsplatsen. Det blev i samband med att vi inte fick ut våra löner i tid för att det inte fanns pengar i kassan. Just det som jag hade varnat för flera gånger utan att någon lyssnade på mig. Så den 21 sptember förra året blev jag arbetslös. Jag fick till och med gå till facket och begära hjälp med att få ut min lön. Jag gick också ut i tidningen och berättade om "missförhållanden på arbetsplatsen".
Vi ska ju kunna vakna på morgonen och känna glädje inför en ny arbetsdag, få träffa härliga arbetskamrater, känna att vi är en tillgång och resurs för företaget, få möjlighet att synas och få tillföra olika saker till vår arbetsplats. För mår vi inte bra på arbetsplatsen så mår vi inte bra hemma heller så är det.
Tyvärr så har jag inte hittat något nytt jobb ännu men jag mår betydligt bättre nu som arbetslös än som när jag jobbade på min sista arbetsplats. Nu har jag haft tid med att jobba upp själkänslan igen igen och har kommit på små dagliga knep för att hålla den på en någorlunda hög nivå. För vi måste underhålla själkänslan hela tiden eftersom den är en färskvara, har jag slappat och slarvat lite med detta så märkrer jag fort av det och det är bara att jobba igång sig själv igen.
Och jag blir inte ledsen heller längre att det sitter så långt inne med att hitta ett nytt jobb, vi är ju en del som sitter i samma sits just nu. Jag vet ju att jag gör mitt bästa för att komma in på arbetsmarknaden igen och bli en resurs och tillgång för ett företag.
