Ingvar.Nilsson.webblogg.se

Så fort det är fredag på gång ser jag en massa statusuppdateringar med: JIPPI nu är det fredag igen.  Sitter och funderar lite på detta om veckans andra dagar är så tråkiga att vi ser fram emot fredagen och den kommande helgen.

Den enda gången jag själv tänkte att äntligen är det fredag igen var när jag drack alkohol och skulle fira att jag lyckats genomleva veckan så jag kunde koppla med alkohol och känna att det var helg.

Men handen på hjärtat så blev jag för det mesta för full för att känna att det var helg. När måndagsmorgonen närmade sig så undrade jag var helgen tagit vägen, den var ju bortsupen och jag hade inte gjort så mycket annat än ”festat”.

Varför inte ha alla veckans 7 dagar som JIPPI dagar ?

För jag tror att vi behöver se fram emot alla dagar och vad vi kan fylla dessa med för att må bra, för att komma ihåg dessa när vi blir äldre, känna att vi inte slösar bort dessa, att livet helt enkelt har en mening. Både för oss själva och för dom i vår omgivning.

Söndagsmorgon och uppe med tuppen. Reveljen gick klockan 06.00 eftersom det är tvättedag i det här hushållet på söndagarna. Satt i köket och tittade ut genom fönstret. Såg att det var både grått och regnigt ute. Är vi inte vaksamma så kan det här faktiskt påverka oss mer än vi tror. Här fick jag tänka att vad gör det att det är grått och trist ute, jag kan ju stanna inne och ha det gott och varmt idag. Sen kan jag ändå inte påverka vädret så det är bara att släppa tankarna på det. Likaså när jag såg mig i spegeln i morse så var jag kanske inte så jäkla grann att se på.

Men efter lite vatten på kroppen och knoppen så kändes det bättre och en ny titt i spegeln så såg det inte så farligt ut längre. Ser inte så mycket "skrynklor" heller ännu och det känns ju bra. Håret på huvudet har jag haft problem med innan eftersom jag blev halvt flintis innan jag ens fyllde 30. Nu så kör jag med "rakat huvud" för det ser bättre ut. Tycker jag i alla fall.
Många andra blir ju livrädda när dom upptäcker att "hårfästet börjar krypa bakåt och närma sig nacken och ryggraden". Jag kan till och med drista mig till att tycka att jag ser hyfsat bra ut för mina 56 år om jag jämför mig med en del andra i min ålder, 56 år ung.

En liten fundering jag fick i morse är att det finns så mycket olika tråkigheter i nyhetsprogrammen som det rapporteras om och kallas nyheter. Att det finns tråkigheter i livet och i världen är ingen nyhet för mig. Det bara är så och det är inte alltid vi kan göra någonting åt detta mer än förändra våra tankar och förhållningssätt till dessa. När tråkigheter drabbar andra kan vi i alla fall känna "empati" med dessa.

För att återvända lite till vädret i morse så såg jag en statusuppdatering som löd: Fy tysan vad det är grått och mulet ute, och regnar gör det också. Önskar er alla en fin söndag. Hur var tanken här ?

 

 

Det här kan säkert många tycka är en jäkla rubrik men handlar det om våra liv så kan det faktiskt stämma med hur det kan se ut för oss om vi inte ser upp och gör någonting åt det.

Så här såg det ut för mig också den sista tiden jag jobbade på ett företag här i Trelleborg. Mycket berodde på att jag inte trivdes på arbetsplatsen eftersom det förekom så mycket olika konstigheter där. Det anställdes en verksamhetschef som inte hade så mycket "hum" om hur ett företag skulle skötas, speciellt inte hur ett "arbetsintregerat socialt företag" ska fungera och hur det ska skötas. Den här personen lyckades också fixa in en kompis som skulle marknadsföra det här företaget. Jag såg tidigt att det här inte skulle fungera och försökte på olika sätt påpela detta. Det här resulterade i att en del av dom andra anställda som var riktigt rädda om sina jobb vände sig mot mig och började mer eller mindre jävlas med mig på olika sätt. Dom här "nissarna" var också riktiga rövslickare och hade så långa tungor att det resulterade i franska tungkyssar bakifrån på den kvinliga verksamhetschefen, så långa var tungorna.

Jag mådde allt sämre på grund av detta och den enda utvägen jag såg var att säga upp mig från den arbetsplatsen. Det blev i samband med att vi inte fick ut våra löner i tid för att det inte fanns pengar i kassan. Just det som jag hade varnat för flera gånger utan att någon lyssnade på mig. Så den 21 sptember förra året blev jag arbetslös. Jag fick till och med gå till facket och begära hjälp med att få ut min lön. Jag gick också ut i tidningen och berättade om "missförhållanden på arbetsplatsen".

Vi ska ju kunna vakna på morgonen och känna glädje inför en ny arbetsdag, få träffa härliga arbetskamrater, känna att vi är en tillgång och resurs för företaget, få möjlighet att synas och få tillföra olika saker till vår arbetsplats. För mår vi inte bra på arbetsplatsen så mår vi inte bra hemma heller så är det.

Tyvärr så har jag inte hittat något nytt jobb ännu men jag mår betydligt bättre nu som arbetslös än som när jag jobbade på min sista arbetsplats. Nu har jag haft tid med att jobba upp själkänslan igen igen och har kommit på små dagliga knep för att hålla den på en någorlunda hög nivå. För vi måste underhålla själkänslan hela tiden eftersom den är en färskvara, har jag slappat och slarvat lite med detta så märkrer jag fort av det och det är bara att jobba igång sig själv igen.

Och jag blir inte ledsen heller längre att det sitter så långt inne med att hitta ett nytt jobb, vi är ju en del som sitter i samma sits just nu. Jag vet ju att jag gör mitt bästa för att komma in på arbetsmarknaden igen och bli en resurs och tillgång för ett företag.

 

 

Kanske en lite konstig rubrik kanske men det handlar om min gamla bil som nu har hamnat på "bilkyrkogården". Alltså att jag har har skrotat den, egentligen inte jag utan Arons Bilskrot i Malmö. Och det blev en "tusing" i premie.
Och det kan jag ju köpa lite extra gott för nu till helgen. Detta för att jag tycker att den ändå varit en trotjänare under den tid jag haft det så blir det ett värdigt avslut på den historien.

Så nu tills jag hittar en ny bil så får det bli till att åka kommunalt om det är för långt att gå. Men det har ju ändå blivit en del promenader till affären ändå för att handla mat och så. För handen på hjärtat så blir vi nog lite "lata till mans" om det är mer än 10 meter till dit vi ska om vi har bil.

Och hur kommer "resurser" in i bilden här då undrar kanske en del ?

För mig är jag själv den bästa resursen jag har i mitt liv. Det är jag som ska ta mig till olika mål i livet, både kortsiktiga och mer avlägsna mål. Det är jag som ska se till att må så bra jag jag i mitt liv. Det är jag som ska se till att jag får ut så mycket som möjligt av livet medans jag kan.

Den här resursen har ju också 2 ben att gå med så skulle jag inte hitta någon ny bil på ett tag så går det ju att "knata runt" lite till affärer och andra ärenden som jag har. Jag känner att det faktiskt är rätt skönt med en och annan promenix. Sen är det välgörande för hälsan också. Och då har jag vårdat den här "resursen" så den håller lite till.

 

Jag har ju själv fått jobba med min sjjälvkänsla en längre tid. Detta för att jag känt ibland att jag kanske inte dugit till någonting i olika sammanhang. Det tog kanske sin början redan i skolan där jag mer eller mindre var skolans svarta får. När jag slutade skolan så fanns det dom lärare som sa att jag var nästan helt obildbar i olika sammanhang.

Det var här min självkänsla fick sin en knäck tyvärr. Och det satt i länge ända långt upp i vuxen ålden. Nu dom senaste åren har jag börjat komma tillrätta med detta och kommit till insikt att jag också har ett värde, både inför mig själv och andra. Det var till och med så för ett par år sen att jag hade modet att säga upp mig från en arbetsplats som inte fungerade så bra. Och att säga upp sig utan att ha ett nytt arbete att gå till är kanske inte det klokaste kan man tycka men är det som det är så finns det inget annat att göra för att må bra med sig själv.

Många kliade sig både i huvudet och baken och frågade vad jag skulle jobba med när jag slutade min anställning.
Mitt svar blev det vet jag inte men det löser sig säkert på något sätt. Och det gör det också. För nu vet jag att jag kan mer än jag tror, jag duger som jag är.